Att gå genom helvetet med öppet hjärta

Att gå genom helvetet med ett öppet hjärta

Ett öppet hjärta behöver en kompass

Det var en sådan där eftermiddag där ljuset kommer in från sidan och lägger sig över parketten som en trött gammal katt.

Värmen från kaffekoppen mellan handflatorna.

Det tomma blocket framför mig.

Färgpennorna i en burk bredvid mig.

I högtalarna pratade Ram Dass.

Jag minns inte exakt vad han sa.

Men en mening stannade kvar i kroppen.

Inte i huvudet. I kroppen.

“How to go through hell with an open heart.”

Hur du går genom helvetet med ett öppet hjärta.

Jag skrev ner meningen i blocket. Ritade en liten teckning bredvid.

Och sedan tänkte jag inte mer på det.

Det var innan allting fattade eld. Innan hela min karta över verkligheten brann upp.

Före det att mitt hemland stod i lågor. Ingenting hade hänt än.

Det var som att jag fick en kompass att spara i bröstfickan, några sekunder innan stormen.

Helvetet är inte vad du tror

När du hör ordet helvete tänker du kanske på religion, kristendom, Satan.

Eld. Straff. Synd. Djävlar med högafflar och svettiga pannor.

Men jag tror inte att det är så enkelt. De religiösa texterna har inte överlevt i tusentals år för att det är IKEA-manualer för att sätta ihop en bokhylla.

Helvetet är inte en plats. Jihad är inte ett heligt krig mot de otrogna. Den ljusa och mörka vargen hänger inte på Kolmården. Dessa är djupare metaforer, symboler, kompasser.

Helvetet och himlen är ett val du gör varje dag. Precis som att jihad är ditt inre krig med dig själv. Och vilken av vargarna som växer i din bröstkorg beror på vilken av dem du matar.

Det helvetet jag stod inför var en tid i livet där allting brinner upp och allt som representerat trygghet faller isär.

När relationer spricker. När kroppen säger stopp. När den trygga vännen som alltid fanns där för att prata när det var svårt plötsligt är död. När du inte får tag på dina släktingar eller vet om någon av dem lever. När du inte vet om du kommer orka ta dig upp ur sängen på hela dagen.

När människor du tidigare hade litat på med ditt liv, plötsligt känns som totala främlingar.

När du står i ditt eget kök och undrar: Vad är det som händer? Vem är jag nu? Vad är imorgon? kände plötsligt känns som främlingar.

Jag tror att nästan alla människor går genom sådana perioder i livet.

Det är bara det att vi pratar väldigt lite om dem.

Det saknas både karta, kompasser och vägvisare.

Den naturliga reflexen är att stänga av känslorna

När helvetet dyker upp gör de flesta av oss samma sak.

Vi stänger hjärtat. Det är helt förståeligt. Hjärtat är mjukt.

Och världen kan vara hård.

Så vi skyddar oss. Vi bygger rustningar. Vi blir mer cyniska.

Mer defensiva. Mer kontrollerande. Mer misstänksamma.

Bygger upp historier om världen för att skydda oss:

Människor är inte att lita på.

Ensam är stark.

Jag har bara mig själv.

Det fungerar kanske en kortare stund. Det funkar ibland. Men det finns ett problem.

När hjärtat stänger ute smärtan, stängs det också ute kärlek.

Den svårare vägen är varken till höger eller vänster

Det finns en annan väg än att antingen stänga av hjärtat helt i cynism eller bända upp det gränslöst med kofot. Du behöver inte välja mellan Darth Vader och matadoren i Ferdinand. Det finns alltid en tredje väg. Den är svårare. Den är mer sårbar.

Och den låter ungefär så här:

Gå genom helvetet.

Men gör det utan att stänga hjärtat.

Och ha ett klokt omdöme.

Det betyder inte att du ska vara naiv.

Det betyder inte att du ska låta människor köra över dig.

Det betyder inte att du ska acceptera dåliga beteenden.

Det betyder att du inte ska låta rädslan, smärtan och ångesten definiera vem du är.

Ibland är hjärtat smartare än hjärnan

Många människor tror att hjärtat är en korkad muskel som pumpar runt blod och att hjärnan är en smart tankemaskin. Ibland är det nästan tvärtom: hjärnan är den som är korkad och både ljuger, minns fel, fäller krokben för dig och skrämmer upp dig med sagor. Medan hjärtat är det som innehåller visdom, klokskap, intuition och intelligens. Bara det att de två delarna talar olika språk.

Huvudet vill vinna. Huvudet vill ha rätt. Huvudet vill kontrollera situationen.

Hjärtat vill något annat. Hjärtat vill förstå. Hjärtat vill komma närmre.

Inte förlåta allt. Inte acceptera allt. Inte förgöra sig själv.

Men förstå tillräckligt för att inte förlora sig själv.

De klokaste människor jag har träffat har dött flera gånger

Under åren har jag mött och lärt känna väldigt många människor.

Entreprenörer. Artister. Aktivister. Ledare. Föräldrar. Terapeuter. Munkar. Shamaner. Präster. Psykonauter. Psykopater. Kriminella. Politiker. Gängledare. Hemlösa. Magiker. Maniker.

Och det finns ett mönster som ofta återkommer.

De människor som blivit riktigt kloka i är nästan alltid människor som har gått genom något svårt.

Inte trots det. Utan genom det. Och ut på andra sidan.

Men skillnaden är hur de gick genom det.

Vissa människor går genom helvetet och blir hårdare.

Andra går genom helvetet och blir mjukare och samtidigt tydligare.

Det är en märklig kombination.

Men det är också där något nytt kan börja växa.

Hjärtat som kompass

När livet blir riktigt rörigt finns det ofta bara en sak kvar som fungerar.

Inte strategin. Inte planen. Inte kontrollen. Utan kompassen.

Och kompassen sitter sällan i huvudet.

Den sitter i bröstet. Den säger saker som:

Det här är sant. Det här är inte sant.

Det här känns rätt.

Det här känns fel.

Inte perfekt. Inte alltid logiskt. Inte alltid med smarta formuleringar. Inte alltid högljutt.

Men tillräckligt sant för att ta ett steg till. En dag i taget. Långsamt. Mjukt. Inkännande.

Kanske helvetet inte är en plats av ondska

Kanske är helvetet inte ett misstag. Kanske är det en passage. Kanske är det ett trycktest.

En korridor. En del av den där märkliga resan tar människor från att vara ganska omedvetna varelser till något lite mer vaket.

Inte perfekta. Inte färdiga. Inte facit.

Men lite mer levande. Tilltufsade, uppmjukade, nykläckta.

Och kanske är det därför den där meningen fortfarande sitter kvar i mig:

How to go through hell with an open heart.

Inte hur jag undviker helvetet.

Inte hur jag besegrar det.

Inte hur jag kontrollerar det.

Utan hur jag går igenom det utan att förlora mitt hjärta.

Tre sätt att ta nästa steg

Om något i dig vill skriva, skapa eller börja utforska din egen kreativa resa finns det tre enkla vägar vidare.

1. Kom med på retreatet Skriv om du brinner

Tre dagar i naturen där vi tillsammans utforskar kreativitet, skrivande och modet att följa gnistan. 👉 Boka din plats här

2. Läs e-boken Skriv om du brinner

En bok om kreativitet, mod och den inre hjälteresan för dig som vill skriva, skapa och börja uttrycka det som finns i dig. 👉 Köp e-boken här

3. Boka Navid som föreläsare om kreativitet

Jag föreläser för företag och organisationer om kreativitet, innovation och modet att skapa något nytt i en föränderlig värld.

👉 Boka Navid som föreläsare här