Hur många glassar får man för en hemmålad hundratusenlapp?
Fem hemmålade hundratusenlappar, en grannpojke som vill köpa glass — och en mening jag har tatuerat in på kroppen. Det här är texten om vad "allt är påhittat" faktiskt betyder: varför pengar, gränser, tid och din självbild är överenskommelser snarare än naturlagar, och varför just det är en av de mest praktiska, positiva och pirrinjicerande livsattityder jag har stött på. Och jag har verkligen letat.
Allt människan skapat — pengar, gränser, tid, lagar, roller, din självbild — började en gång som en idé och blev en överenskommelse mellan många människor, över tid. Det betyder inte att inget är verkligt. Det betyder att det som är påhittat kan hittas på igen. Av dig.
En av grannpojkarna kom in en morgon och hade fem hundratusenlappar i handen. Han hade målat dem själv, på baksidan av gamla teckningar. Ritat ett ansikte på varje och skrivit 100.000 i hörnet.
Han sträckte fram en av dem till mig och frågade hur många glassar det räckte till.
Jag stod i köket och diskade kaffekoppar utan att veta exakt hur jag skulle svara honom. Och det handlar inte om att jag tappat förmågan att skilja på fantasi och verklighet.
Det handlar om att jag vet att all verklighet kommer från fantasi.
Ingen kassa i världen skulle ta emot hans handmålade lappar. Även om de innehåller exakt samma element som sedlar vi använder i butiker och som går att använda i ett transaktionellt syfte.
Han tog inte beskedet särskilt bra. Stampade i golvet och påpekade med tårar i ögonen att hans lappar var mycket finare.
Och han har en poäng.
Pengar är inte guld. Pengar är förtroende tryckt på papper i en liten lek vi har lekt över tid och som många människor helt enkelt har gått med på.
= VERKLIGHET
Jag säger inte att det är rätt ekvation. Men den innehåller samma typ av element.
Det är en pusselbit i det jag menar när jag säger att allt är påhittat. Inte som ett filosofiskt partytrick. Utan som en av de mest praktiska, positiva och pirrinjicerande livsattityder jag stött på.
Och jag har verkligen letat.
Vad betyder egentligen "allt är påhittat"?
Det betyder att nästan ingenting av det du ser omkring dig växte ur marken av sig självt. Pengar är påhittat. Gränser är påhittade — linjer som någon drog med penna, och som stenarna på var sida inte vet något om.
Tiden som vi definierar och pratar om — påhittad; världens tidszoner klubbades på ett möte i Washington 1884 för att tågen skulle gå i tid, och en gång raderade en påve tio dagar ur kalendern med ett pennstreck. Lagar är påhittade, ändras, glöms. Och din självbild — dina "sån är jag", dina "jag kan inte", dina "jag är inte smart nog" — är också påhittad. Av föräldrar, lärare, tider, normer, kultur, ideologier, religion, politik, media, vänner, slump, kaos, "Gud". Och mest av allt, med åren, av dig själv.
Det här är ingen ny idé. Sociologerna Berger och Luckmann skrev en hel bok om det redan 1966, och kallade felet att glömma att vi byggt världen för reifikation. Yuval Harari dansar samma dans i den numera klassiska boken "Sapiens" — och kallar pengar och nationer för föreställda ordningar.
Jag kallar det bara påhittat, för att det är ärligare, enklare och roligare.
Och bara för att det är påhittat betyder det inte att det inte är verkligt. All verklighet kommer från början från fantasi.
Solen är på riktigt. Din kropp är på riktigt. Kärleken du känner är på riktigt. I en annan slags riktighet, som inte avgörs eller definieras av förtroende, antal människor, tid, ritualer, lekar eller ordningar.
Men "klockan nio på måndag" är påhittat.
Det som är påhittat av människor kan hittas på i en annan tid, på ett annat sätt, av andra människor.
Världen är gjord av cement, betong och asfalt. Att se allt som påhittat är att låta regnet skölja över hela landskapet och göra om det till lera.
Allt är påhittat. Inte som ett hot. Inte som ett avfärdande. Som en möjlighet.
Är du också påhittad?
Då kanske du undrar om du också är påhittad.
Ja. Det fanns en tid då du inte fanns, och några personer på den lilla grönblå spelkulan någon kastade rakt ut i universum valde att hitta på dig.
Det betyder samtidigt att du också är en påhittare.
Påhittad och påhittare. Samtidigt.
Vad gör man med en sån insikt?
"Allt är påhittat" kan nämligen uppfattas och tolkas på väldigt många olika sätt. Något jag har lärt mig genom åren när jag har pratat, föreläst, skrivit, samtalat, poddat, praktiserat, fuckat upp och på olika sätt trycktestat, utvecklat, spridit och erfarit vad det är att leva livet med ett par röda glasögon som påminner mig om att allt är påhittat.
För insikten kan gå åt två håll. Det ena är fegisens: om inget är på riktigt spelar inget någon roll, alltså gör jag vad jag vill och lägger mig i soffan. Det är den bekväma vägen, och den är feg.
Och det är okej. Ibland är jag feg.
Det andra hållet är roligare, gladare, kreativare: om allt är påhittat av såna som du och jag, då är jag med och hittar på, varje dag. Genom hur jag pratar, hur jag behandlar folk, vad jag bygger och vad jag river ner — och vad jag bygger på, bygger upp, lägger till, hittar på.
Frihet föder ansvar — det ena kommer aldrig utan det andra. "Allt är påhittat" är inte en ursäkt för att slippa. Det är en inbjudan att hitta på en bättre värld. En bättre framtid.
Tillsammans.
Hur använder man det — egentligen?
Här slutar filosofin och verkstan börjar. Jag har sett vad den här meningen gör med människor, inte minst med mig själv och min egen omgivning.
Hur "allt är påhittat" går från att bara vara ord till att bli musik, konst, tatueringar, läggas in i företagsvisioner, föreläsningar, poddar, samtal, uppfostran, pedagogik i klassrummet, kreativa övningar på brainstormen, inledningar på konferensen, prologen till boken, ingressen till artikeln.
Se ditt liv som kod. Din morgonrutin, din självbild, din söndagsångest — rader av kod som går att läsa, felsöka och skriva om. Elefanten som svälter bredvid pålen med kedjan lös: det är du och en övertygelse du aldrig omprövat.
Symboler vet mer än argument. En ikon, en arketyp, ett manifest, en liten rit där du bränner en rädsla på en lapp. Det abstrakta behöver en kropp för att bli sant.
Som metod för idéer och grupper: hundra idéer på tio minuter, begränsningar som motor, flock och mycel i stället för pyramid. Och AI:n som samtidens trickster — att leka med, inte frukta.
Inte sälja trygghet — sälja tillbaka skaparkraften. Samma kärna som bok, föreläsning, workshop, podd, musik, konst, merch. Olika dörrar in i samma rum. Pengar är också påhittade; alltså får man leka med dem med. Företag också.
I ett klassrum kan "allt är påhittat" bli det farligaste och finaste en elev hör. En elev, vars klass jag precis hade föreläst för i nästan 90 minuter, skrev en gång argt till mig: "Du är en rumpnisse. Är din hjärna på semester?" Bättre bevis på att idén landar får man leta efter.
Som samtalsaktivism: om åsikter är påhittade kan vi lägga ner debattens krig och faktiskt lyssna på varandra i syfte att förstå. Djupet kommer efter timme fyra, inte i en kvart.
Lägg 2 minuter på att lyssna på mig när jag berättar vad elefantbebisar har med "allt är påhittat" att göra: youtube.com/shorts/2ujo0mZl1bs
Bortom rätt och fel finns ett fält. Där möts vi. Rumi skrev det för åttahundra år sedan. Jag bara påminner oss om hans viskning.
Jag säljer inte trygghet. Jag lämnar tillbaka något som var ditt från början: rätten att hitta på din egen värld.
Men hur börjar man — idag, konkret?
Man börjar litet. Man drar i en enda kedja och ser att den ger vika. Här är den enklaste ingången jag känner till:
Vad har jag hittat på som inte tjänar mig längre?
En regel, en roll, en "sån är jag" som en gång skyddade dig men nu bara tynger.
Vad vill jag hitta på i stället?
Inte vad du är emot — vad du är för. Och vågar bygga.
Vem hittar jag på det tillsammans med?
Ingen hittar på något stort ensam. Pengar, språk, ett nytt liv — allt påhittat är påhittat tillsammans.
Och om du vill ha en övning som bevisar för dig att din fantasi lever: rita ett vanligt djur. Rita sedan ett omöjligt. Låt dem träffas och skaffa barn. Rita barnet, ge det ett namn och en hemstad.
Frågan "vad heter Norges huvudstad?" hämtar du ur minnet. Men "var bor ditt djur?" hämtar du ur fantasin — och den svarade direkt. Den fanns där hela tiden. Vi bara slutade använda den.
Din "jag är inte kreativ" är kod.
Din söndagsångest är kod.
Jag har en tatuering på kroppen där det står "allt är påhittat". Inte för att jag genomskådat världen och ställt mig utanför den. Tvärtom. För att jag vill bli påmind, varje gång jag ser den, om att jag är inbjuden. Att väggen kanske inte måste stå där. Att jag får hitta på — och att det, konstigt nog, är det mest ansvarsfulla en vuxen människa kan göra.
VANLIGA FRÅGOR OM "ALLT ÄR PÅHITTAT"
Vad betyder "allt är påhittat"?
Att allt människan skapat — pengar, gränser, tid, lagar, roller, din självbild — en gång började som en idé och blev en överenskommelse mellan många människor, över tid. Det betyder inte att inget är verkligt. Tvärtom, det är precis så vi alltid har hittat på vår gemensamma verklighet. Poängen: det som är påhittat kan hittas på igen.
Är det inte bara ett svepskäl för att strunta i allt?
Nej — det är den fega tolkningen. Den modiga är att inse att det inte finns någon framtid för någon av oss — förrän vi hittar på den tillsammans.
Hur använder jag det praktiskt i vardagen?
Se ditt liv som kod: läs, felsök, skriv om. Börja med De tre frågorna och dra i en enda kedja.
Kan man bygga något kommersiellt av det?
Ja — samma kärna som bok, föreläsning, workshop, podd, musik, konst och merch. Olika dörrar in i samma rum.
Kom och hitta på med mig
Boka mig för en föreläsning, workshop, utbildningsdag eller ett labb i "Allt är påhittat" — för att höja nivån av kreativitet, innovation och fantasi i teamet, start-upen, konferensen, ledningsgruppen, innovationsteamet, klassen, föreningen, myndigheten eller hela organisationen.
Jag håller på att skriva boken "Allt är påhittat" och den går att förbeställa redan nu. Och är du snabb, modig och öppen för det finns det möjligheter att påverka boken: komma med idéer och maila mig önskemål om innehåll, övningar, modeller, forskning, fördjupningar och verktyg.
Det finns en växande skara fantasifulla och kreativa människor som har önskat sig ett retreat på temat "Allt är påhittat" någon gång under 2026 i Stockholmsområdet. Om du känner dig kallad och är nyfiken på att vara med är det bara att höra av sig.