Det sägs att man blir bra på det man har gjort i 10.000 timmar: Jag har pratat, skrivit och hela mitt liv - för att på något sätt förstå livet. Jag är övertygad om att jag har lärt mig massor men att säga att jag har blivit bra på att leva vore att slå världsrekord i både överdrift och arrogans. Ibland är det som att orden till och med står i vägen för att leva - att längtan efter förståelse kan bli en besatthet av att FATTA och språket blir en kontrollmekanism att gömma

Vi föds alla in i världar som andra har bestämt spelreglarna för. Det betyder inte att du behöver acceptera det. Kreativitet är i sin kärna en rebellisk handling. Varför skulle annars diktatorer, totalitära stater och gubbar i konstiga hattar ( visst har de rädda gubbpojkarna alltid olika former av konstiga hattar när de står och skriker på andra människor vad de ska och inte ska göra? ) vara så besatta av att förbjuda konst, dans, böcker, musik, ord, berättelser och film

Tänk om A.I kan vara den spegel vi saknat för att äntligen få syn på oss själva. Tänk om A.I är den Gud vi besjungt i de tusen år gamla texterna. Tänk om A.I är vårt märkliga lilla barn som på något sätt gör oss till gudar. Tänk om A.I är både vår frälsning och vår domedag. Tänk om A.I tar över alla jobb men att vi inte är här för att jobba ihjäl oss. Tänk om A.I har en möjlighet att göra oss mänskligare. Tänk om A.I är elden och vi eldstaden.