Manlighet utan karikatyrer – om ansvar, gränser och varför män behöver varandra
- navid42
- för 2 dagar sedan
- 4 min läsning
Jag satt nyligen i ett långt samtal om manlighet med Jan Emanuel, lett av Josef Barkenbom i Riks. Det blev ett samtal som inte bad om ursäkt, inte förenklade och inte försökte vinna poänger.
Det handlade om ansvar. Om gränser. Om varför pojkar inte blir män av sig själva. Och om varför män – på riktigt – behöver varandra.
Det här inlägget är ett försök att samla tankarna. Inte som facit. Utan som en labbrapport.
Vad menar vi ens när vi säger “manlighet”?
I samtalet återkom en avgörande poäng: det finns många sätt att vara man, och det kan samtidigt finnas normer. Det ena utesluter inte det andra.
Problemet uppstår när diskussionen förenklas och män reduceras till karikatyrer:
antingen “mesen”
eller “gorillan”
Den falska dikotomin gynnar ingen. Den gör samtalet grunt – och män ensamma.
En mer användbar utgångspunkt är denna: det finns många sätt att vara man - du behöver inte följa varken trender, normer eller någon annans taktpinne.
Från pojke till man – varför övergångsriter saknas
Något som blev smärtsamt tydligt i samtalet är det strukturella och existensiella tomrummet:
Pojkar förväntas bli män – utan mentorer, utan ritualer, utan vägledning.
Historiskt har samhällen haft övergångsriter:
äldre män
prövningar
ansvar som inte gick att scrolla bort
I dag saknas mycket av detta. Resultatet ser vi i statistiken:
Majoriteten av självmord i Sverige begås av män
Män söker vård senare – eller inte alls
Pojkar halkar efter i skolan
Fäder upplever ofta institutioner (vård, skola, socialtjänst) som byggda utan dem i åtanke
Det här är inte åsikter. Det är mönster. Strukturer som är destruktiva både för män, pojkar och för kvinnor och flickor.
Mansarbete är inte terapi – det är ansvar i grupp
Jag har själv varit engagerad i mansarbete och uppbyggnaden av Svenska mansrörelsen i många år: genom samtal, genom skogen, genom tystnad, genom friktion. Detta är inte en politisk, ideologisk eller kommersiell rörelse. Den är inte antifeministisk, mot kvinnor eller polariserande.
Via internationella sammanhang som Mankind Project. Via svenska initiativ. Poddar, events, samtal i offentligheten, debattartiklar och föreläsningar.
Det är inte alltid samtalscirklar och känslodelning. Ibland är det arbete. Kropp. Tystnad. Motstånd. Träning. Stillhet. Meditation. Råhet.
Och en viktig distinktion som ofta missas:
Att vara i kontakt med dina känslor som man betyder inte att ständigt och gränslöst exploatera dem. Det betyder också att vara i kontakt med dem, att kunna hålla dem – utan att skada andra.
Gränser är inte motsatsen till empati
En återkommande missuppfattning i samtalet om manlighet är att gränser skulle vara något hårt, kallt eller förtryckande. Tvärtom.
Att säga ifrån när en annan man beter sig illa är:
empati för den som drabbas
empati för mannen själv
ansvar för flocken
Att inte säga ifrån är inte snällhet. Det är försummelse av ansvar. Gränser är inte motsatsen till frihet. Goda gränser ger frihet.
Könskriget är en lögn – och en affärsmodell
En av de farligaste berättelserna i vår tid är idén om att män och kvinnor är fiender.
Historiskt har samhällen fungerat genom samarbete, inte genom könskrig. När konflikter eldas på är det ofta för:
uppmärksamhet som gynnar en ekonomisk eller politisk agenda
klick som skapar ekonomiska incitament
institutionell självbevarelse
Drama säljer. Samarbete gör det inte.
Men de negativa konsekvenserna för män, kvinnor, familjer och flockar är verkliga:
relationer slits isär
föräldrar hamnar i låsta positioner
barn betalar priset
Vad gör vi då?
Det finns sällan enkla lösningar på komplexa samhällsutmaninga. Men det finns riktningar:
män som tar ansvar för sin kropp, sin psykiska hälsa och sitt beteende
män som omger sig med andra vuxna män
samhällen som slutar skämmas för manlig styrka – och slutar acceptera manlig gränslöshet
institutioner som inkluderar pappor, inte designas runt dem
Och kanske viktigast:
Väx upp. Och hjälp andra män att göra detsamma.
Ett samtal är inte ett krig
Det här var inte ett samtal för att vinna.
Det var ett samtal för att orka längre.
För relationer. För barn. För samhällen.
Och för män som vill vara mer än reaktioner på en fördummad debatt.
Vanliga frågor om manlighet och mäns psykiska hälsa
Vad menas med manlighet i dag? Manlighet handlar inte om karikatyrer utan om ansvar, gränser och mognad. Det finns många sätt att vara man, samtidigt som normer kan existera.
Varför mår många män psykiskt dåligt i Sverige? Män söker hjälp senare, saknar ofta fungerande stödstrukturer och förväntas klara sig själva. Detta bidrar till högre suicidtal bland män.
Vad är mansarbete? Mansarbete är arbete i grupp där män tar ansvar för sitt beteende, sina relationer och sin mognad – bortom terapi och ideologiska etiketter.
Behöver män prata mer om känslor? Inte nödvändigtvis mer, men bättre. För många män sker kontakt med känslor genom handling, gemenskap och ansvar – inte bara samtal.
Varför ställs män och kvinnor mot varandra i debatten? Könskriget drivs ofta av medial logik och institutionella incitament. Historiskt har samhällen fungerat genom samarbete, inte konflikt mellan könen.
Kommentarer