Varje morgon börjar världen om - en kreativ morgonrutin och omstart
- för 1 dag sedan
- 5 min läsning
Första minutrarna innan världen vaknar: dags för kreativ morgonrutin
Jag vaknade strax innan sju i morse. Inte av alarmet, utan av ljuset.
Det där mjuka morgonljuset som letar sig in mellan gardinerna och långsamt fyller rummet utan att be om lov. Utanför hördes fåglarna. Inte som ett perfekt körverk, mer som ett gäng små, yrvakna musiker som stämmer sina instrument inför ännu en dag. Jag låg kvar en stund och lyssnade. Det är något särskilt med de där första minuterna innan resten av världen riktigt har vaknat. Som om verkligheten fortfarande håller på att bestämma sig för vad den vill vara.
Det är inte bara en kreativ morgonrutin - det är en omstart för dig, för ditt liv, alla runtomkring och för hela världen.
Efter ett tag gick jag upp, kokade kaffe och började röra mig runt i huset. Plockade undan några saker från köksbordet. Vattnade växterna i fönstret. Flyttade en bok från soffan till bokhyllan. Satte upp en av mina egna tavlor på väggen som jag av någon anledning inte hade orkat hänga upp tidigare. Det var inget dramatiskt. Inga stora livsbeslut. Bara små rörelser i ett hem som sakta vaknar tillsammans med mig.
Och ändå är det något i de där stunderna som alltid slår mig:
Att varje morgon egentligen är ett slags omstart.
Inte i den där självhjälpsboksbetydelsen där allt ska vara perfekt och du ska bli en ny människa varje dag. Livet fungerar inte riktigt så. Det följer med saker från igår. Saker från förra året. Saker från barndomen. Minnen, relationer, misstag, glädjeämnen, allt det där som gör oss till människor. Men samtidigt finns det ändå något märkligt i morgonen.
Natten fungerar lite som ett suddgummi.
Inte ett perfekt suddgummi som raderar allt. Mer som ett som suddar ut konturerna lite grann, så att det som igår kändes helt låst plötsligt kan få en ny form.
Jag har börjat tänka på morgonen som världens mest underskattade uppfinning.
Tänk efter. Varje dag får vi ett nytt försök.
Inte en ny identitet, inte ett helt nytt liv, men ett nytt steg.
En ny mening i en berättelse som fortfarande håller på att skrivas.
Det är ganska generöst egentligen. Förlåtande och nytänkande på samma gång.
Den kreativa morgonrutinen är nollpunkten
När jag sätter mig ner med mina Morning Pages händer något som jag har upplevt i princip varje dag i många år nu. Jag öppnar dokumentet eller blocket och möts av samma sak varje gång.
Tomhet. Ett blankt blad.
Och i början kan det nästan kännas lite obehagligt. För tomheten innehåller inget löfte om att något bra ska hända. Den innehåller ingen garanti.
Den säger inte: det här kommer bli briljant, Navid.
Den säger bara: här är ett utrymme. Gör något med det.
Det är lätt att glömma hur ovanligt det är i ett samhälle där nästan allting redan är fyllt.
Vi fyller kalendern. Vi fyller inkorgen. Vi fyller telefonen med notiser. Vi fyller huvudet med information. Vi fyller rummen med saker. Vi fyller relationerna med snack. Vi fyller bara på.
Men kreativitet börjar nästan alltid på en annan plats.
Den börjar i det tomma.
Det är därför många kreativa människor genom historien har haft märkliga ritualer kring sina morgnar. Murakami springer och skriver. Maya Angelou hyrde hotellrum där hon skrev varje morgon. Marina Abramović sitter i tystnad i timmar. Rick Rubin pratar ofta om vikten av att skapa utrymme där något kan uppstå.
Inte för att det är mystiskt eller spirituellt.
Utan för att det är praktiskt.
Om det inte finns någon tom plats kan inget nytt dyka upp.
När dagen fortfarande är formbar
Det är något väldigt speciellt med den första timmen på morgonen. Inte för att du måste vara produktiv eller optimera den. Jag tror tvärtom att den där hetsen kring morgonrutiner ibland missar poängen. Poängen är inte att bli effektivare. Poängen är att känna hur dagen fortfarande är lite mjuk.
Som lera.
När du vaknar är världen ännu inte helt definierad. Det finns fortfarande utrymme för små justeringar i riktningen. Du kan välja att skriva. Du kan välja att ta en promenad. Du kan välja att ringa någon du saknar. Du kan välja att börja på något du länge har skjutit upp.
Och även om resten av dagen sedan fylls av möten, ansvar och allt det där som hör livet till, så finns det ofta något kvar från morgonen.
En liten ton.
En riktning.
En känsla av att dagen började i närvaro och inte i panik.
Små rörelser förändrar mer än stora beslut
När människor pratar om förändring tänker de ofta på stora saker. Att byta jobb. Att flytta till ett nytt land. Att avsluta en relation eller starta ett företag. Och visst, sådana saker kan förändra livet. Men det jag gång på gång märker i mitt eget liv och hos människor jag möter är att det ofta är de små rörelserna som gör den största skillnaden.
Att sätta sig ner och skriva tio minuter varje dag i ett år är mer än bara de tio minutrarna varje dag. Det är ett år som är ritualiserat. Ett år där du har gjort något du har lovat dig själv att göra.
Att plocka undan i ett rum som blivit rörigt är inte bara städning. Det är en helig ritual som efter bara några dagar sätter sig i kroppen och påverkar dig mer än du tror.
Att gå ut och känna vinden i ansiktet tre minuter varje morgon är mer än bara 180 sekunder. Det är en justering av den cikadiska rytmen, en cyklisk ritual som efter ett tag börjar stabilisera både djupet och kvalitén på din sömn.
Det är nästan komiskt hur små saker kan skapa stora förskjutningar över tid.
En mening leder till en sida. En sida leder till ett kapitel. Ett kapitel leder till en bok.
En bok leder till ett samtal. Ett samtal leder till ett möte.
Och plötsligt står du någonstans du inte kunde föreställa dig för några år sedan.
Allt började med en liten rörelse en morgon. Och sen en morgon till. Som en pärlhalsband av morgnar som du till slut kan knyta runt halsen.
Världen byggs medan vi lever
En av mina favoritinsikter genom livet är egentligen ganska enkel: världen är inte färdig.
Den byggs och hittas på hela tiden. Av människor som vaknar, dricker kaffe, tittar ut genom fönstret och bestämmer sig för att göra något litet. Och sen göra det igen.
Det gäller konst. Det gäller företag. Det gäller relationer. Det gäller samhällen.
Och ibland tror jag att vi glömmer det.
Vi tror att världen redan är färdig och att vår uppgift bara är att passa in i den.
Men varje morgon påminner oss om något annat.
Att berättelsen fortfarande pågår.
Och att vi fortfarande får skriva några rader i den.
Tre sätt att ta nästa steg
Om du känner att något i dig vill börja skriva, skapa eller utforska din egen kreativa resa finns det tre enkla vägar vidare.
1. Kom med på retreatet Skriv om du brinner
Tre dagar i naturen där vi tillsammans utforskar kreativitet, skrivande och modet att följa gnistan.
2. Läs e-boken Skriv om du brinner
En bok om kreativitet, mod och den inre hjälteresan för dig som vill skriva, skapa och börja uttrycka det som finns i dig. 👉 Köp e-boken här
3. Boka Navid som föreläsare om kreativitet
Jag föreläser för företag, organisationer och ledargrupper om kreativitet, innovation och modet att skapa något nytt i en föränderlig värld.
Kommentarer