Orka inte veta - ledarskap i osäkerhet
- för 2 dagar sedan
- 5 min läsning
Ledarskap i en osäker värld eller: Jag har ingen aning om vad jag håller på med - igen
Det finns ett ögonblick i mitt liv som återkommer, igen och igen.
Det är inte ett stort dramatiskt ögonblick med strålkastare och filmmusik. Det är ett ganska stilla faktiskt. Jag sitter ofta vid ett bord, ibland hemma i köket, ibland i studion, ibland i ett konferensrum innan en föreläsning eller i ett hörn på ett café någonstans i världen. Framför mig finns ett tomt block, en laptop eller en mikrofon.
Och varje gång händer exakt samma sak: jag inser att jag inte vet vad jag håller på med.
Borde du inte veta det här vid det här laget?
Det är en märklig känsla. Efter alla dessa år av skapande, skrivande, poddande, föreläsande, samtalande, böcker, dokumentärer, retreats, möten med kloka människor, kreativa projekt och utvecklande samarbeten, borde man kanske tänka att det blir lättare.
Att erfarenheten på något sätt borde lägga sig som en varm filt över osäkerheten och säga: lugn, du kan det här. Men så fungerar det inte riktigt.
För varje gång jag börjar på något nytt – en text, ett samtal, ett retreat, en bok – så står jag där igen vid kanten av det där stora, öppna fältet där ingen riktigt vet vad som kommer hända.
Och jag har börjat ana - inte förstå men liksom urskilja konturerna av något. En förnimmelse mer än en insikt. En viskande röst som säger att i det där stora fältet så finns det något.
Något viktigt. Något som betyder något på riktigt. Något som inte låtar sig sättas ord på.
Kartan är inte terrängen
Vi lever i en kultur som älskar säkerhet. Vi vill veta innan vi börjar. Vi vill ha kartan innan vi går ut i skogen. Vi vill se hela vägen till toppen innan vi tar första steget uppför berget. Vi vill ha en strategi, en plan, en metod, ett ramverk, ett excelark och gärna en PowerPoint-presentation som visar exakt hur resan ska se ut.
Problemet är bara att livet väldigt sällan fungerar på det sättet.
De viktigaste sakerna vi gör i våra liv – att bli föräldrar, att starta något nytt, att skapa konst, att älska någon, att förändra riktning – börjar nästan alltid i en plats där vi inte vet.
Försök själv att stoppa in en kärleksrelation i ett Excel.
Försök att planera hur kul du ska ha på en fest.
Försök göra en strategi för hur dina barn ska bete sig på morgonen.
Jag hade ingen aning om hur man poddar innan jag började podda
Jag minns när jag startade podden Hur kan vi? för många år sedan.
Jag hade ingen aning om vad den skulle bli.
Jag hade ingen strategi för hur man bygger en podd som startar samhällsdebatt.
Jag visste bara att jag var nyfiken på människor och på samtal, och att det fanns en märklig tystnad i Sverige kring vissa frågor som jag inte riktigt förstod.
Så jag började prata med människor man inte skulle prata med och om ämnen man inte skulle prata om. Inte för att provocera. Inte för att såra någon. Inte för att jävlas.
Utan för att jag var genuint nyfiken på både människorna och ämnena.
Och ett samtal blev två, och två blev tio, och tio blev hundratals samtal, live-events, nya möten, insikter, relationer, idéer, tankar.
Hade jag försökt räkna ut allt i förväg hade jag förmodligen aldrig börjat.
Ingenting börjar som något stort
Samma sak gäller skrivandet. När jag skrev boken Skriv om du brinner började den inte som en färdig idé eller ett tydligt bokprojekt.
Den började i en serie anteckningar, små reflektioner och fragment från mina retreats med samma namn och mina egna Morning Pages, där jag försökte förstå vad kreativitet egentligen är och varför vissa människor fortsätter skapa trots att världen ibland känns ganska kaotisk.
Det var först efter ett tag som jag började se ett mönster i texten, som om orden själva sakta började visa vägen. De väntade bara på att jag skulle sluta veta och börja lyssna.
Det är därför jag de senaste åren har börjat se på ovissheten på ett lite annat sätt.
Inte som ett problem som måste lösas så snabbt som möjligt, utan som en plats där något faktiskt kan uppstå. När vi inte vet exakt vad vi håller på med tvingas vi lyssna lite mer noggrant.
På kroppen. På intuitionen. På den där lågmälda inre rösten som ibland viskar något som inte riktigt passar in i våra planer.
Alan Watts, Rick Rubin och Ram Dass
Många av de människor jag inspireras av har pratat om detta på olika sätt.
Alan Watts brukade säga att livet är mer som musik än som arkitektur.
Man kan inte planera varje ton i förväg och ändå spela levande musik.
Rick Rubin beskriver kreativitet som en process där man snarare lyssnar efter vad som vill bli till än försöker pressa fram ett resultat.
Ram Dass pratade om att den verkliga övningen i livet är att stanna kvar i närvaron, även när vi inte förstår vad som händer.
Och någonstans började jag förstå att den där känslan av att inte veta inte nödvändigtvis är ett tecken på att något är fel.
Den är snarare ofta ett tecken på att jag är i början av något levande.
Det betyder inte att jag ska vara ansvarslös eller kasta mig ut i varje impuls som dyker upp. Det betyder bara att jag ibland behöver tåla en viss grad av ovisshet för att något nytt ska kunna uppstå. Den som alltid måste veta exakt vart vägen leder kommer sällan upptäcka nya stigar.
När du känner dig trygg kanske du kan släppa kontrollen
Jag märker det tydligt när jag håller retreatet Skriv om du brinner.
Vissa kommer dit med en idé om vad de tror att de borde skriva eller skapa. De har en plan, en struktur, ibland till och med en titel på något de vill göra. Och ofta händer något ganska fint under de tre dagarna vi sitter tillsammans i naturen och skriver. Planen börjar sakta lösas upp. Något annat börjar dyka upp mellan raderna. Något som kanske är lite mer sant än det de först tänkte.
Och då händer något märkligt: istället för att känna sig mer osäkra börjar människor känna sig mer levande.
Jag tror att det beror på att de för en stund tillåter sig själva att vara på den där platsen där man inte riktigt vet. Där något ännu inte är färdigt. Där världen fortfarande håller på att bli till.
Det är kanske därför jag fortsätter skriva Morning Pages nästan varje dag. Inte för att producera något färdigt eller för att bli klokare än någon annan, utan för att återvända till den där enkla övningen i att sitta kvar framför ett tomt blad och erkänna min mänsklighet:
Jag vet inte.
Och märkligt nog är det ofta precis där något nytt börjar.
Tre sätt att ta nästa steg
Om du känner att något i dig vill börja skriva, skapa eller utforska din egen kreativa resa finns det tre enkla sätt att fortsätta.
1. Kom med på retreatet Skriv om du brinner
Tre dagar i naturen där vi tillsammans utforskar kreativitet, skrivande och modet att följa gnistan.
2. Läs e-boken Skriv om du brinner
En bok om kreativitet, mod och den inre hjälteresan för dig som vill börja skriva och skapa mer av det som finns i dig. 👉 Köp e-boken här
3. Boka Navid som föreläsare om kreativitet
Jag föreläser för företag, organisationer och ledargrupper om kreativitet, innovation och modet att skapa något nytt i en föränderlig värld.
Kommentarer