Vi föds alla in i världar som andra har bestämt spelreglarna för. Det betyder inte att du behöver acceptera det. Kreativitet är i sin kärna en rebellisk handling. Varför skulle annars diktatorer, totalitära stater och gubbar i konstiga hattar ( visst har de rädda gubbpojkarna alltid olika former av konstiga hattar när de står och skriker på andra människor vad de ska och inte ska göra? ) vara så besatta av att förbjuda konst, dans, böcker, musik, ord, berättelser och film

Något av det värsta jag vet är när någon jag bryr mig om skriver ett sms där det kan stå någonting i stil med: “Vi behöver verkligen prata ikväll” Och sen står det inget mer. Det räcker gott och väl. Efter det är hela min dag förstörd. Man får inte göra så.

Tänk om det går att göra något annat än att försöka LÖSA, UNDVIKA, TRYCKA NER och SKJUTA UPP konflikter. Tänk om det går att VÄXA tillsammans genom konflikter. Tänk om det går att LÄRA sig tillsammans genom konflikter. Tänk om det går att bli BÄTTRE tillsammans genom konflikter. Tänk om det finns GULD längst in i det mörkaste, jobbigaste och kladdigaste i konflikterna för oss att hitta tillsammans. Tänk om vi skulle byta ut ordet KONFLIKTLÖSNING mot något annat. Och se dem so