Vad är en man?

Vad är en man? Maskulinitet, faderskap och ansvar – efter ett samtal med Jan Emanuel

Tankar om maskulinitet, faderskap och ansvar efter ett samtal mellan Carl Hall och Jan Emanuel i podden "Cash & Soul"

Det finns vissa frågor som aldrig riktigt blir färdiga.

De dyker upp igen och igen i olika tider, i olika språk, i olika rum.

Frågor som människor har försökt svara på runt lägereldar, i omklädningsrum, i kyrkor,

i terapirum och i köket sent på kvällen när barnen har somnat och livet plötsligt känns lite mer på riktigt. Frågor som inte har enkla svar och som ofta ger upphov till fler frågor och samtal.

En av de frågorna är: Vad är en man?

Samtalet började i pengar och slutade i faderskap

Jag satt nyligen i producentstolen i studion när entreprenören och investeraren Carl Hall samtalade med Jan Emanuel i podden "Cash & Soul". Samtalet började egentligen någon helt annanstans – i pengar, politik, entreprenörskap och offentlighet – men ganska snabbt gled det in i ett annat territorium. Ett mer existentiellt landskap där frågor om maskulinitet, ansvar, faderskap och relationer började veckla ut sig mellan dem.

Det jag gillar med den typen av samtal är att de inte försöker låtsas vara mer kloka än de är. De är inte skrivna på en whiteboard i förväg. De är inte kalibrerade för att passa en algoritm eller en ideologisk mall. Det är två män som försöker formulera något de själva fortfarande håller på att förstå.

Känslan av att livet ibland är större än man klarar av att bära själv som ensam man

Och jag märker att jag själv börjar tänka på alla de rum jag har suttit i genom åren tillsammans med andra män.

Mansgrupper. Retreater. Cirklar där män för första gången säger högt saker de aldrig tidigare har sagt. Inte sällan börjar samtalen i det praktiska: jobb, relationer, pengar, prestation. Men förr eller senare hamnar vi nästan alltid i samma landskap. Det där märkliga stället där män börjar prata om ansvar, skam, rädsla, kärlek, sorg och den där gnagande känslan av att livet ibland är större än vad man klarar av att bära själv.

De flesta män i vår kultur har aldrig blivit vuxna

Det är också där jag ofta tänker på arbetet som görs i organisationer som The Mankind Project, där jag själv har inspirerats och hämtat verktyg genom åren. De utgår från en ganska enkel men kraftfull insikt: de flesta män i vår kultur har aldrig blivit initierade in i vuxen manlighet. De har blivit äldre, absolut. De har fått jobb, barn, hus och ansvar. Men de har sällan fått ett rum där någon har sagt: “Nu börjar något annat. Nu är det din tur att bära.”

Du blir man när du inser att livet inte kretsar kring dig

I samtalet mellan Carl och Jan Emanuel beskriver Jan något som jag tror många män känner igen sig i, även om de inte alltid har orden för det. Han säger att övergången från pojke till man egentligen börjar i det ögonblick när livet slutar handla om dig själv och börjar handla om andra människor. För många sker det när de får barn. Då händer något nästan brutalt konkret. Plötsligt finns det någon som är beroende av dig. Någon vars trygghet delvis ligger i dina händer. Och i den stunden kan du inte längre prioritera dig själv på samma sätt.

Något förändras i mannen när han får barn

Jag har hört samma insikt uttryckas på hundra olika sätt i mansgrupper. Den brukar låta ungefär så här: “Jag trodde länge att livet handlade om att förverkliga mig själv. Sen fick jag ansvar.” Och det är som om något i mannens inre struktur börjar förändras där. Fokus flyttar sig. Från spegeln till relationen. Från prestation till ansvar.

Många män tycker att det är svårt att veta vad som förväntas av dem

Samtidigt lever vi i en tid där maskulinitet är ett av de mest förvirrade begreppen som finns. Vissa tycker att män ska bli mjukare, mer känslosamma, mer öppna. Andra tycker att män har blivit för mjuka och måste återupptäcka styrka och disciplin. Och mitt i den där kulturdebatten sitter ofta vanliga män och undrar vad som egentligen förväntas av dem.

I mansarbete brukar jag försöka förenkla det hela lite. För mig handlar mogen maskulinitet inte i första hand om muskler, dominans eller status. Men det handlar inte heller om att bara prata om känslor. Det handlar om något svårare än så.

Det handlar om att kunna bära ansvar utan att bli hård, och att kunna känna utan att falla sönder.

Vad är en dålig man?

En av de saker jag fastnade för i samtalet var när Jan Emanuel beskrev vad en dålig man är.

Han vände på frågan. I stället för att definiera en bra man började han prata om motsatsen.

En dålig man, menade han, är någon som tror att han är bättre än andra människor.

Någon som inte visar respekt.

Någon som inte ser människan framför sig, särskilt när den personen saknar makt eller status.

Den formuleringen är faktiskt ganska gammal. Det finns en klassisk observation som ofta tillskrivs olika tänkare genom historien: du kan förstå en människas karaktär genom att se hur han behandlar människor som inte kan göra något för honom.

Servitören. Städaren. Receptionisten. Den där personen som kommer in i rummet och inte riktigt räknas.

Det är i de ögonblicken makt visar sig. Och makt är egentligen ett bättre test på maskulinitet än styrka. För styrka kan vem som helst låtsas ha. Men makt avslöjar hur du faktiskt är.

Ansvar, integritet och närvaro

När jag arbetar med män i grupper pratar vi ibland om tre enkla men krävande principer: ansvar, integritet och närvaro. Ansvar betyder att du inte flyr från konsekvenserna av ditt liv. Integritet betyder att ditt inre och ditt yttre liv inte är helt olika världar. Och närvaro betyder att människor faktiskt känner att du är där när du är där.

Det låter enkelt. Men för många män är det ett livslångt arbete.

Inte minst eftersom män också bär på en annan sak som sällan pratas om i offentligheten:

psykisk tyngd. Män står för en majoritet av självmorden i nästan alla västländer. Det betyder inte att män känner mer än kvinnor, eller mindre. Men det betyder ofta att män känner saker de inte riktigt har någonstans att ta vägen med.

Vad händer när män börjar prata på riktigt med varandra?

I mansgrupper händer något märkligt när en man börjar prata på riktigt. En annan man känner igen sig. Och plötsligt blir det där som kändes som ett privat misslyckande något mycket mer allmänmänskligt. Rädsla. Skam. Otillräcklighet. Ansvar.

Alla de där sakerna som många män bär i tystnad börjar bli lite lättare att hålla.

En annan del av samtalet mellan Carl och Jan Emanuel som jag tyckte var intressant handlade om känslor. Carl berättade om hur han började gråta igen efter många år.

Jan svarade att det finns en tid för allt: en tid att sörja, en tid att gråta och en tid att vara stark.

Det där är ett perspektiv som ibland försvinner i dagens diskussioner om män och känslor.

Jag tror absolut att män behöver få tillgång till hela sitt känsloregister. Men jag tror också att många människor – barn, partners, familjer – ibland behöver något annat från en man: stabilitet. Någon som står kvar när livet stormar. Någon som inte försvinner när saker blir svåra.

Det betyder inte att mannen inte känner något.

Det betyder att han har tränat sin förmåga att hålla sina känslor utan att bli uppäten av dem.

Så, vad är en man?

Om jag försöker destillera frågan “Vad är en man?” efter alla dessa år av samtal med män så landar jag ofta i något ganska enkelt. En man är inte nödvändigtvis den starkaste personen i rummet. Inte den rikaste. Inte den mest framgångsrika.

En man är någon som andra människor vet att de kan luta sig mot när livet verkligen skakar.

Någon som försöker göra det rätta även när ingen applåderar. Någon som inte är perfekt men som ändå stannar kvar.Någon som bär sitt ansvar även när det är tungt.

Samtalet mellan Carl Hall och Jan Emanuel är inte ett perfekt samtal. Det är inte tillrättalagt eller ideologiskt städat. Men det är ett ovanligt ärligt samtal om maskulinitet, relationer, pengar och ansvar. Och jag tror att vi behöver fler sådana samtal i vår kultur – där män vågar tänka högt tillsammans utan att allt måste vara färdigformulerat.

Om du är nyfiken på hur deras resonemang utvecklas, hur de pratar om män, pengar, relationer och ansvar, så kan du lyssna på hela samtalet i podden.

🎧 Cash & Soul – Carl Hall möter Jan Emanuel

Jag hade förmånen att producera det avsnittet.

→ Lyssna på samtalet mellan Carl Hall och Jan Emanuel

Och om du råkar vara en man som ibland känner att livet väger lite mer än vad du visar utåt, då vill jag bara säga en sak innan du går vidare med din dag:

Du är inte ensam om det. Och ibland börjar verklig styrka med något så enkelt – och så modigt – som att sätta sig ner i ett rum med andra män och säga:

“Jag vet inte riktigt hur jag ska bära allt det här själv.”